Hej alla underbara läsare. I dag är onsdagsfilmen om när olyckan är framme i stallet. Vad gör jag? Hur gör jag?

Jag blev påmind om detta i lördags när olyckan var på besök hemma hos mig i mitt stall. Ett sto hamnade i konflikt och slet av sig den ytliga böjsenan.

I början syntes ingenting annat än tydlig hälta och ett litet sår men min känsla var en helt annan. I vanliga fall känner jag på mig om skadan är lindrig eller om den är större och jag undrar om inte så är fallet för oss flesta att vår intuition talar om för oss om det är farligt eller inte.

Jag är övertygad att det är flera än jag som kan känna en bra stund innan jag kommer till stallet eller till hagen där mina hästar är att allting är inte som ska. Det är vårt tredje öga eller intuition som är igång där. Känner du igen detta?

Hur som helst vårat sto är kvar på Djursjukhuset och blir ompysslat där och i skrivande stund vet vi ingenting hur framtiden ser ut för henne. Kommer hon att bli frisk? Kommer hon kunna ridas? Kommer hon behöva vara på boxvila under längre tid? Eller måste jag helt enkelt ta bort henne?

Ja det är många frågor som jag ställer mig själv och frågorna kostar mycket energi i form av tankar, frågor till veterinärer och vårdpersonal. Mina tankar handlar mest om framtidsplanerna. Vad händer sen? Jag känner mig maktlös, ledsen och energin tar slut. Och energin tar slut eftersom jag vet inget om framtiden. Men detta är bara en känsla som kommer på grund av mina tankar av ovisshet.

Hur ska jag lösa detta? Ju för det första ska jag titta ordentligt på onsdagsfilmen där jag intervjuade vetrenär på Brunmåla hästklinink där vi gick igenom hur apoteket ska vara i stallet. För det andra då ska jag inte låta mina tankar sätta igång känslomässig berg och dalbana.

För det tredje ska jag förbereda hennes hemkomst och ta 1 dag i taget och försöka göra mitt bästa att hon får en bra start i sin läkningsprocess

Jag återkommer framöver med nyheter om detta

Tack för alla fina mail

Glada hälsningar

Haffi